Jobbig dag, både fysikt och mentalt. Det vet ni som är inblandade. Jag uppskattar faktiskt min pappa nu, vet inte varför, men antagligen för att han är så jordnära, och kan lugna ner en när man är galen. Jag kommer ihåg när jag var liten, han var som en hjälte för mig, jag ville göra honom stolt. Nu kanske jag inte har samma behöva att bli så uppskattad av HONOM, men vad blir man om inte glad när han berömmer en? Även när allt är skit och alla är knäppa, så finns han alltid kvar på samma ställe. Puss //becca