Det här får mig att gråta.

 

När jag tänker på förändrade saker, minnen som gör mig ledsen och tankar på att man ska skiljas ifrån saker gör en glad.

Det kan få mig att börja gråta. Ibland kan jag bara bÖrja gråta för att allt känns jobbigt, om jag har en jobbig dag så kan en liten motgång få mig att bli arg och gråta. Även fast jag grät mer när jag var typ tretton åt problem som då var skitjobbiga så gråter jag mindre idag åt jobbiga situationer och ibland gråter jag när jag ska somna fär då kommer jobbiga tankar upp i huvet...