Ibland när det händer något lite jobbigt, behöver inte vara en katastrof men typ som häromdagen då jag ramlade i farmors trappa och slog mig lite här och var, då bryter jag ihop. 

Det är typ som en känslovåg bara sköljer över mig o allting bara känns alldeles jobbigt, jag blir tup alldeles deppig och tårarna sprutar och det känns som att jag nått botten. Jag tänker på hur jag saknar mamma och det känns som att jag aldrig träffar henne, jag tänker på hur mycket jag hatar dem och fyfan vad allt suger.

 

Men egentligen när jag tänker efter är mitt liv skitbra. eller jag har de bästa vännerna man kan tänka sig, jag har allt jag behöver och jag är frisk. 

Skolan är så jäkla rolig att gå till, jag tänker varenda dag hur najs det ska bli att träffa kompisgänget och jag älskar att ha myskvällar med ekerökompisarna och kunna prata om ALLT. 

Jag älskar att jag har Ellinor, som passar så perfekt in i mitt liv just nu och man kan prata om saker inte alla förstår. JAG ÄLSKAR att jag ska till grekland med henne i sommar, och jag älskar att kompisgänget nästan helt säkert ska till olofs landställe <3

 

och nyår kommer att bli så jäkla najs, hem till olof med kompisar och så får vi se om vi drar ut eller ej men ändå fatta vad AWESOME åh jag älskar det. 

 

Nu ska jag acka för att åka till mamma och just nu efter det här inlägget bryr jag mig inte om de här jobbiga känslorna som kommer varenda söndag för jag vet att mitt liv är förhållandevis bra.