allt är så bra, men ändå inte. flashbacks hela tiden, saker som gnager på en under skinnet.

 

har haft så jäkla mycket att hålla koll på senaste tiden, har slutat bry mig om skit som kommer och går för jag hinner inte med det. måste hålla fokus hela tiden. vet inte om det är bra eller inte, men jag har slutat bry mig, om vad folk gör, tycker, vad spelar det för roll? det enda som spelar roll är det man har just nu, familj, vänner osv.

vissa saker har jag inte haft tid att tänka på, eller jag kanske inte velat tänka på det.  

 

jag känner mig så annorlunda nu än vad jag gjorde för ett år sedan. då vart jag svartsjuk på allt och hade ångest så fort jag råkat säga något som kunde tolkas som konstigt eller liknande. även om jag känner att jag har ett tryck på mig, press på mig nu, så känns det mycket lättare att ta itu med det. man är liksom lite fri. 

 

fast det betyder inte att allt är bra. vissa saker är bra, till exempel london om en vecka, sommarlov om mindre än två. men vissa saker suger just nu, men det får man leva med.